Okategoriserad

Vanliga komplikationer av HIV och AIDS

av

Förstå HIV och AIDS: Risker och komplikationer

HIV är ett virus som angriper de vita blodkropparna och leder till en gradvis nedbrytning av immunförsvaret. Detta gör den smittade personen sårbar för opportunistiska sjukdomar, som är infektioner och tillstånd som normalt är ofarliga för dem med ett friskt immunförsvar. När antalet vita blodkroppar sjunker ökar både förekomsten och svårighetsgraden av dessa sjukdomar. Vid tillräckligt låga nivåer av vita blodkroppar kan komplikationer uppstå, så kallade AIDS-definierande sjukdomar, som är specifika för AIDS.

Opportunistiska sjukdomar vid HIV och AIDS

Vanliga infektioner kopplade till HIV

  • Tuberkulos: En av de vanligaste opportunistiska infektionerna, särskilt i låginkomstländer, och en ledande dödsorsak bland personer med AIDS i slutstadiet.
  • Cytomegalovirus: En del av herpesvirusfamiljen, kan infektera genom kroppsvätskor som saliv, blod och bröstmjölk. Hos de flesta är viruset inaktivt, men vid ett försvagat immunförsvar kan det orsaka allvarliga komplikationer som blindhet och lunginflammation.
  • Candidiasis: En svampinfektion orsakad av Candida albicans, som lever normalt i kroppen men kan bli aggressiv vid avancerad HIV. Det leder ofta till inflammation i slemhinnorna.
  • Kryptokockmeningit: En form av hjärnhinneinflammation orsakad av cryptococcus neoformans, som är en ofarlig mikrob i jorden, men som kan orsaka allvarliga problem hos immunförsvagade individer.
  • Toxoplasmos: En potentiellt dödlig infektion orsakad av parasiten Toxoplasma gondii, som ofta överförs via kattavföring och kan leda till allvarliga komplikationer hos personer med HIV eller AIDS.
  • Kryptosporidios: Orsakas av en parasit som angriper immunförsvaret, ofta via förorenat dricksvatten, vilket leder till svår diarré.

Vanliga cancerformer hos personer med HIV och AIDS

  • Kaposis sarkom: En typ av cancer som uppstår i blodkärlens cellväggar och orsakas av HHV-8 (humant herpesvirus typ 8). Sjukdomen är vanligare hos HIV-smittade och visar sig ofta som hudlesioner.
  • Lymfom: En cancerform som påverkar lymfsystemets vita blodkroppar, och debuterar ofta som smärtfritt knöl i lymfkörtlarna.

Övriga komplikationer kopplade till HIV

  • ”Wasting syndrome”: Ett tillstånd med en signifikant viktminskning, ofta kopplat till diarré och kronisk trötthet. Tack och lov är detta tillstånd idag mycket sällsynt tack vare moderna behandlingsmetoder.
  • Neurologiska komplikationer: Dessa kan inkludera förvirring, minnesförlust och andra symptom, trots att viruset inte direkt angriper nervceller. En av de vanligaste komplikationerna är AIDS-demenskomplexet, vilket kan påverka kognitiv funktion.

Hur förebygger man komplikationer från HIV och AIDS?

En person som är smittad med HIV har ofta en dålig prognos, med minskad livslängd och livskvalitet. Med effektiv behandling mot HIV kan de dock leva ett liv som liknar det hos dem utan smitta. Det är också avgörande att personer med HIV vidtar försiktighetsåtgärder, särskilt i miljöer med hög risk för infektioner, som skolor och dagis. Detta kan inkludera goda hygienrutiner och användning av mask vid sjukdomsutbrott. Dessutom är det viktigt att uppmuntra personer i riskgrupper att testa sig regelbundet, vilket kan göras genom ett HIV-snabbtest.

För mer information om opportunistiska infektioner vid AIDS, kan du även besöka Internetmedicin.

Testning och diagnostik av HIV

av

HIV: En allvarlig sjukdom och vikten av tidig diagnos

HIV är en allvarlig sjukdom som gradvis försvagar immunförsvaret, vilket gör att den drabbade blir mer sårbar för sjukdomar som vanligtvis inte utgör ett hot för friska individer. Det är avgörande att infektionen upptäcks i tid för att förebygga allvarliga komplikationer av avancerad hiv. Tyvärr visar många som är smittade med viruset inga symptom, vilket gör det extra viktigt att genomgå ett test, särskilt om du deltar i riskfyllda aktiviteter i grupper där hiv är vanligt förekommande eller om du misstänker att du kan ha blivit smittad.

Antikroppar: Grunden för HIV-diagnostik

Kroppen bildar antikroppar mot mikroorganismer som kan orsaka sjukdom, även om vissa av dem är relativt ofarliga. Dessa antikroppar är avgörande för diagnostik och testning av många infektionssjukdomar, inklusive hiv. Vanligtvis kan antikroppar mot hiv detekteras i blodet 3 till 4 veckor efter smittotillfället. Ett positivt testresultat indikerar påvisbara mängder HIV-antikroppar i blodet, vilket bekräftar infektion, medan ett negativt resultat är goda nyheter för testpersonen.

Det är dock viktigt att förstå att det kan ta tid innan antikroppsnivåerna är tillräckligt höga för att upptäckas med fullständig säkerhet. Om du testar dig för tidigt kan du få ett så kallat ”falskt negativt testresultat”. Tester, oavsett om de utförs på sjukhus eller läkarmottagningar, är 80 procent korrekta efter tre veckor och 100 procent korrekta efter tre månader. Perioden mellan smittotillfället och tre månader kallas ”fönstret”, och under denna tid löper du risk för ett falskt negativt resultat. Det är också under denna period som du har störst möjlighet att smitta andra, vilket gör att samhällsriskerna är som högst.

Under denna tid är det viktigt att du regelbundet testar dig med ett snabbtest för hiv och praktiserar säker sex med kondom. För mer information om test och diagnostik av HIV, besök vår sida.

Hur utförs ett HIV-test?

Metoden för att utföra ett hiv-test kan variera beroende på om du gör testet hemma eller på sjukhus, men det börjar nästan alltid med ett blodprov. Blodet kan tas från armen (sjukhus) eller genom ett litet stick i fingret (snabbtest). På sjukhuset skickas provet till laboratoriet för analys med hjälp av ELISA och Western Blot.

  • ELISA: Denna metod upptäcker antikroppar mot hiv i blodet och kan även ge information om infektionens aggressivitet.
  • Western Blot: Denna teknik upptäcker proteiner och strukturella komponenter av hiv, men den är dyrare och tar längre tid, vilket gör den mindre lämplig för allmänheten som vill testa sig regelbundet.

Western Blot är dock mycket användbart för spädbarn födda till mödrar med hiv, eftersom de får mammans antikroppar genom amning. Det innebär att nyfödda alltid kommer att få ett positivt resultat på ett hiv-test om man använder snabbtest eller ELISA, men Western Blot är lämplig för att bekräfta diagnosen.

Klamydia och vaccinutveckling

av

Klamydia är en av de vanligaste sexuellt överförbara sjukdomarna i Norge, med över 20 000 nya diagnostiserade fall varje år. Det är troligt att ännu fler förblir odiagnostiserade. En obehandlad infektion med klamydia kan leda till allvarliga komplikationer, såsom utomkvedshavandeskap, lunginflammation och infertilitet hos kvinnor. I sällsynta fall kan infektionen även orsaka blindhet om den sprids till ögat. Trots de potentiella biverkningarna av en klamydiainfektion har forskarna ännu inte lyckats utveckla ett vaccin.

Ett nytt och lovande vaccin mot klamydia kan vara på väg

År 2015 testades ett lovande vaccin mot klamydia på möss i USA. Enligt en ny studie publicerad i tidskriften Vaccine visade vaccinet så stor effektivitet att det kan bli en föregångare till vacciner mot andra allvarliga sexuellt överförbara sjukdomar, såsom HIV och genital herpes. Utvecklingen har dock varit utmanande, särskilt efter oetiska experiment på friska människor under 1960-talet.

Klamydiatester är också en viktig del av hanteringen av infektionen.

Förebyggande åtgärder är fortfarande viktigare än ett vaccin

Trots att utvecklingen av ett vaccin mot klamydia har pågått i över femtio år, har forskarna ännu inte kommit närmare en fungerande lösning. Därför är det avgörande att fokusera på förebyggande åtgärder för att stoppa spridningen av infektionen, som ofta förblir oupptäckta på grund av dess symptomfria natur. Endast ett litet antal av de smittade upplever typiska symptom som flytningar, smärta vid urinering och ömma könsorgan. Även om klamydia kan verka ofarlig för många, kan den orsaka allvarliga komplikationer hos gravida kvinnor och leda till reproduktionsproblem som infertilitet om infektionen inte behandlas.

De viktigaste förebyggande åtgärderna inkluderar:

Även om ett vaccin troligen är flera år bort (forskning tar tid), är det en stor seger i kampen mot sexuellt överförbara sjukdomar. För mer information om relaterade ämnen, kan du läsa om klamydia och bekkenbetennelse samt besöka Lakemedelsvärlden och 1177 Vårdguiden för mer information.

Behandling av könssjukdomar

av

Varning: Försök inte att behandla en sexuellt överförbar sjukdom på egen hand, eftersom dessa sjukdomar är smittsamma och farliga. Du måste träffa en läkare.

Bakteriella könssjukdomar kan botas med antibiotika om behandlingen startar i tid. Om du får antibiotika mot en könssjukdom är det avgörande att du följer läkarens ordination, även om symtomen försvinner. Det är också viktigt att inte ta andras mediciner för att behandla infektionen, eftersom detta kan komplicera behandlingen. Virussjukdomar, å sin sida, kan inte botas, utan symtomen kan endast hållas under kontroll med medicinering. Vissa infektioner kan förebyggas med vaccin, och för närvarande är det bara Hepatit B och HPV som kan förebyggas. Observera att vaccinen inte hjälper om du redan är smittad.

Behandling av HIV

Det finns ingen botande behandling för HIV, och därför fokuserar all behandling på att hålla HIV-viruset under kontroll. Den standardmässiga behandlingen för HIV innebär att man använder antiretrovirala läkemedel, och det är vanligt att kombinera minst tre olika läkemedel för att förhindra att viruset utvecklar resistens. Det pågår en aktiv debatt om när behandling ska påbörjas; vissa läkare menar att den bör starta tidigt för att effektivt kontrollera viruset, medan andra föreslår att man avvaktar på grund av möjliga biverkningar och risken för resistens. Det är viktigt att diskutera med din läkare vilken tidpunkt som är bäst för att påbörja behandlingen. Oavsett behandling är det avgörande att utöva säker sex, och du bör även uppmuntra din sexpartner att ta ett hiv-snabbtest med jämna mellanrum för att tidigt upptäcka eventuell infektion.

Antibiotika för klamydia och gonorré

Klamydia och gonorré är bakteriella sexuellt överförbara sjukdomar som effektivt behandlas med antibiotika. Det är viktigt att påbörja behandlingen så snart som möjligt efter ett positivt resultat från ett klamydiatest, även om du inte har märkbara symtom. Dina sexpartners bör också få behandling, oavsett om de har symtom eller inte. Vissa stammar av gonorré har blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara nödvändigt att använda andra typer av medicin. Se till att alla partners får behandling, och ta ett nytt test efter tre månader för att säkerställa att infektionen är borta. Utan behandling riskerar du allvarliga komplikationer som bäckeninflammation och infertilitet.

Syfilis: Enkel och snabb behandling

Syfilis behandlas vanligtvis med penicillin, och tidig behandling är avgörande för att förhindra spridning av bakterierna i kroppen.

Behandling av genital herpes

Om du först får genital herpes kommer viruset att förbli i din kropp för alltid. Efter det första utbrottet kan herpesviruset blossa upp flera gånger om året, men frekvensen kan minska över tid. Antiviral medicin kan hjälpa till att reducera både varaktighet och svårighetsgrad av utbrott. Om du har frekventa utbrott kan daglig medicinering vara nödvändig.

HPV och genitala vårtor

Det finns ingen standardbehandling för könsvårtor; de flesta försvinner av sig själva. Detta kan leda till att viruset försvinner helt, men många blir permanenta bärare och riskerar att smitta andra. Om behandling söks, brukar det ske genom att frysa bort vårtorna eller genom medicinsk kräm. I vissa fall kan kirurgi bli nödvändigt, men risken för återfall är hög.

Behandling av hepatit B

Målet med behandlingen av hepatit B är att förhindra skador på levern. Det finns flera läkemedel som används, men vid omfattande leverskador kan en levertransplantation bli aktuell.

Trichomonas vaginalis

Detta är en infektion orsakad av en parasit, där standardbehandlingen är med antibiotikan metronidazol. Denna behandling har en hög framgångsrate på cirka 90%. Läkemedlet tas oralt, men kvinnor under de första tre månaderna av graviditet bör få lokal behandling för att undvika risker för fostret. Om denna behandling inte är effektiv kan metronidazol i tablettform användas senare under graviditeten.

Klamydia i anus

av

Klamydia: En vanlig sexuell infektion

Klamydia är den vanligaste sexuellt överförbara sjukdomen i Norge. Det uppskattas att cirka 15 procent av alla unga mellan 15 och 25 år blir smittade. Denna infektion överförs nästan alltid genom sexuell kontakt, vilket inkluderar alla former av samlag – vaginalt, oralt och analt. Speciellt anal klamydia kan orsaka obehagliga symptom om den inte upptäckts i tid.

Vem får anal klamydia?

I princip kan vem som helst få klamydia i anus, så länge de är den mottagande parten vid analsex. Denna typ av infektion förekommer oftast i miljöer där män har sex med män. Det är också viktigt att notera att heterosexuella kvinnor ibland söker vård för obehag i ändtarmen, vilket inte nödvändigtvis innebär att de har blivit smittade genom analsex. Det är möjligt att en genital klamydiainfektion kan sprida sig till anus utan tydlig orsak.

Tecken och symtom vid klamydia i anus

Klamydia i anus kan ge mindre uttalade symtom än en genital infektion, vilket gör den svårare att upptäcka. Vanliga besvär inkluderar:

  • Smärta och klåda i anus
  • Obehag i ändtarmen (proktit)
  • Anala flytningar, ibland med blod

Det är också vanligt att personer med anal klamydia inte upplever några symptom, vilket är oroande eftersom en obehandlad infektion kan sprida sig och leda till allvarliga komplikationer. För mer detaljerad information, se Fakta om klamydia.

Behandling av klamydia i ändtarmen

Behandlingen av klamydia, oavsett om det är i anus, svalg eller könsorgan, är densamma. Det börjar alltid med antibiotika. Vanligtvis rekommenderas tetracykliner under en vecka, och under denna period är det viktigt att avstå från sexuell aktivitet.

Hur förhindrar man rektal klamydia?

Det mest effektiva sättet att förhindra klamydia är att använda kondom varje gång man har samlag. Det är också viktigt att hålla antalet okända sexpartners till ett minimum. Om du är i riskgruppen, se till att testa dig själv regelbundet. Ett klamydiatest kan endast upptäcka infektion i könsorganen, så om du misstänker klamydia i anus bör du besöka din husläkare. Mer information finns på denna länk och här för anala infektioner.

Klamydia hos män

av

Klamydia: En vanlig men ofta osynlig sjukdom

Klamydia är den vanligaste sexuellt överförbara sjukdomen, både i Norge och globalt. Särskilt ungdomar mellan 15 och 25 år drabbas, med en punktprevalens på cirka 10 procent. En av de mest oroande aspekterna av denna sjukdom är att den ofta inte ger några tydliga symtom, vilket gör att kvinnor är särskilt sårbara. Faktum är att mindre än hälften av de smittade kvinnorna upplever symtom som kan indikera en infektion. Män, å sin sida, är mer benägna att märka av symtomen, där över 75 procent av dem visar tecken på infektion. Denna asymptomatiska natur gör inte sjukdomen mindre farlig för de 25 procent som inte får klamydiasymtom, eftersom en obehandlad infektion kan leda till allvarliga komplikationer, såsom bitestikelinflammation.

Vanliga symptom på klamydia hos män

Att upptäcka klamydia hos män kan vara en utmaning, eftersom symtomen ofta är vaga och diskreta. Här är några klassiska tecken på en klamydiainfektion hos män:

  • Vit, grå eller klar flytning från urinrörsöppningen på penis
  • Smärta, obehag och sveda vid urinering
  • Inflammation, svullnad och ömhet runt pungen och testiklarna

Dessa symtom uppträder vanligtvis en till tre veckor efter infektionstillfället. Det är viktigt att notera att klamydia inte bara påverkar könsorganen; det är även möjligt att få klamydia i halsen och ändtarmen efter oral- och analsex, vilket är vanligast bland män som har sex med män:

  • Klamydia i halsen (faryngit): Halsinflammation
  • Klamydia i anus (proktit): Smärta, obehag, klåda, blödning och flytningar från ändtarmen

Ta reda på mer om klamydia och hur du kan skydda dig.

Komplikationer orsakade av klamydia hos män

Den potentiella skadan av klamydia hos män är ofta underskattad. En obehandlad infektion kan leda till permanenta skador på sädesledaren och bitestikeln, vilket resulterar i epididymal inflammation. I värsta fall kan klamydia leda till minskad fertilitet eller infertilitet om behandling inte ges i tid. Dessutom har drabbade män en ökad risk att utveckla reumatologiska besvär senare i livet, såsom konjunktivit, uretrit och reaktiv artrit.

Hur tar män ett klamydiatest hemma?

Klamydia diagnostiseras oftast genom att ta ett urinprov som skickas till laboratoriet för analys. Efter ungefär en vecka får du svar på om du är smittad. Testet kan göras hos husläkaren eller en sjuksköterska på vårdcentralen, som även kan ge nödvändig behandling med antibiotika om du är smittad. Alternativt går det att beställa prover online. Det finns i huvudsak två typer av tester:

  1. Det första alternativet är att beställa provutrustning från ett laboratorium som skickar den till dig. Du använder den för att samla provmaterial från ditt könsorgan och skickar tillbaka det för analys.
  2. Det andra alternativet är att köpa ett snabbtest för klamydia på vår hemsida, vilket används för att upptäcka klamydiaantigenet hos personer utan symtom.

Oavsett vilket alternativ du väljer, är det viktigt att vara medveten om risken för klamydia och att ta testet om du misstänker en infektion.

Information om att testa klamydia

av

Klamydia orsakas av de små bakterierna chlamydia trachomatis, som infekterar kroppen genom att invadera celler längs könsorganens slemhinna. Till skillnad från andra bakterier kan klamydiabakterien inte producera energi på egen hand; istället använder den värdcellens energidepåer för att reproducera sig. Ofta visar denna process inga symtom, men bakterierna lämnar spår som kan användas för att påvisa deras närvaro. En av dessa markörer är ett speciellt antigen på ytan av klamydiabakterien, vilket är unikt för denna sjukdom. Detta innebär att ett självtest av klamydia kan bekräfta infektionen genom att upptäcka förekomsten av klamydiaantigen; inga andra sjukdomar har denna molekyl. Det är avgörande att upptäcka klamydia i tid för att förhindra allvarliga komplikationer som bäckeninflammation.

Hur gör du ett klamydiatest?

Proceduren bakom ett klamydiatest är enkel, och resultaten kommer inom 15 minuter. Stegen för att utföra testet är som följer:

  1. Droppa ett par droppar buffertlösning A i provröret innan du tillsätter provmaterialet.
  2. För kvinnor och män kan insamlingen av provmaterial ske på olika sätt, men testprinciperna är desamma för båda könen.

Provsamling för kvinnor som utför ett klamydiatest hemma:

Vid testning för klamydia hemma är provinsamlingsmetoden enkel. För in pinnen i slidan och gnugga runt den i några sekunder innan du tar ut den. Se till att pinnen med biologiskt material inte vidrör andra ytor för att undvika kontaminering. Efter att ha samlat provet, för in pinnen i provröret med buffertlösning A och virvla runt i några sekunder. Släng pinnen när du är klar med blandningen.

Provtagning för män som utför ett självtest av klamydia:

Män samlar prov genom att föra in pinnen i urinrörets öppning och rotera den i 5 sekunder. Detta kan kännas obekvämt, men det är viktigt att rotationen är tillräckligt kraftfull för att skrapa bort celler från slemhinnorna. Klamydia är en intracellulär bakterie som lever inne i ytcellerna längs urinröret, och om detta steg inte utförs korrekt kan det leda till ett falskt negativt resultat. Se till att pinnen med provmaterial inte blir kontaminerad och för den sedan in i provröret med buffertlösning A, där den virvlas runt i några sekunder.

De sista och avgörande stegen – män och kvinnor:

Det sista steget innebär att du tillsätter några droppar buffertlösning B i provröret, som sedan stängs och skakas i 20 sekunder. Droppa blandningen på testkassetten och vänta 10-15 minuter innan du avläser resultatet. Testet betraktas som positivt om det visar två streck och negativt om det bara visar en linje. För mer information om klamydia, besök 1177 Vårdguiden och lär dig mer om fakta om klamydiabakterien.

Information om snabbtest för syfilis

av

Översikt av syfilis

Syfilis var tidigare en mycket vanlig sjukdom, men under de senaste åren har förekomsten minskat i den allmänna befolkningen. Trots detta har det skett en ökning hos vissa grupper, särskilt bland personer med invandrarbakgrund, norska män som har sex med kvinnor eller män utanför Europa, samt i miljöer där män har sex med män. Det är viktigt att notera att syfilis inte alltid ger några symtom, men om den inte behandlas i tid kan den leda till allvarliga och livshotande komplikationer. Därför rekommenderar vi att alla i riskgrupper testar sig regelbundet med vårt syfilistest för att kunna upptäcka sjukdomen tidigt.

Det finns flera fördelar med att välja ett test för syfilis framför ett sjukhustest. Ett vanligt sjukhustest kan ta flera nervkittlande dagar innan resultatet kommer, vilket kan vara en stressande process för många. Med vårt snabbtest för syfilis får du snabbt och pålitligt resultat, vilket gör det lättare att hålla koll på din infektionsstatus i hemmets trygghet. Detta kan hjälpa till att upptäcka sjukdomar i tid och möjliggöra snabb behandling om det behövs.

Hur fungerar ett självtest för syfilis?

Syfilis orsakas av spiroketbakterien treponema pallidum, som överförs genom sexuell kontakt och blodförorening. Denna bakterie har unika ytmolekyler, och under sjukdomens utveckling bildar kroppen specifika antikroppar mot syfilisens ytproteiner för att bekämpa infektionen. Testet för syfilis bekräftar närvaron av dessa antikroppar. Allt som behövs är en liten droppe blod från den person som ska testas. Testet ger ett positivt resultat endast om det finns en tillräcklig mängd syfilisantikroppar i blodet. Det tar vanligtvis tid innan dessa nivåer är tillräckligt höga för att upptäckas, oavsett om testet görs hemma eller på sjukhus. En allmän riktlinje är att testet är 80 procent korrekt tre veckor efter smittotillfället och 100 procent korrekt efter tre månader. Vi rekommenderar därför att alla i utsatta riskgrupper använder ett test för syfilis regelbundet för att kunna upptäcka och behandla sjukdomen i tid.

Hur gör man ett test för syfilis?

Snabbtestet för syfilis är en kromatografisk-immunologisk analys som kvalitativt detekterar antikroppar mot TP i humant blod. Hela testproceduren tar vanligtvis 15 minuter.

Testproceduren för ett snabbt test för syfilis:

  1. Öppna den förseglade behållaren längs kanten och ta bort testpatronen.
  2. Lägg testkassetten plant på en ren, torr, icke-absorberande yta. Ta en droppe blod och överför den till testdynan.
  3. Vänta tills färgade ränder visas. Läs resultatet efter 15 minuter. Det är viktigt att inte vänta för länge med att läsa resultatet, eftersom ett fördröjt resultat kan ge ett falskt positivt resultat.

Så här läser du resultatet från ett syfilistest:

Negativt: Endast en rosa rand syns, vilket indikerar att det inte finns några påvisbara antikroppar i blodet. Personen anses vara infektionsfri och frisk.

Positivt: Två rosa ränder syns, vilket indikerar en detekterbar mängd antikroppar. Kontakta läkare så snart som möjligt för vidare utredning.

Ogiltigt: Om inga färgade streck syns, kan det tyda på ett fel i testproceduren. Testet bör då utföras igen med en ny testkassett.

Försiktighetsåtgärder innan användning av ett test för syfilis:

  1. Använd färskt provmaterial (blod).
  2. Kontrollera att testet används före utgångsdatum.
  3. Öppna inte testbehållaren förrän rumstemperatur har uppnåtts.

För mer information om symtom och tecken på gonore kan du läsa mer här: Tegn og symptomer på gonore. Vill du veta mer om syfilis kan du besöka 1177 Vårdguiden eller Folkhälsomyndigheten.

Information om testning för gonorré

av

Gonorré orsakas av bakterien nesseria gonorrhoeae , mer känd som gonokocken, som överförs genom oskyddat samlag eller från mor till barn under födseln. Denna bakterie orsakar sjukdomar genom att angripa slemhinnorna längs könsorganen, och kan även infektera andra delar av kroppen som är inblandade i sexuell kontakt, såsom mun, svalg, anus och ändtarm.

En gonokockinfektion kan i många fall ge en mycket allvarlig reaktion med pusbildning inom sju dagar efter infektionstillfället, men hos många människor, särskilt kvinnor, kan sjukdomen utvecklas under en längre tid utan att ge några som helst symtom eller problem. . Trots att gonorré inte alltid ger symtom kommer bakterierna alltid att lämna efter sig karaktäristiska spår i form av ”gonorréspecifika ytantigener”. Dessa är molekyler som är specifika för gonorré, och dessa kan upptäckas med ett test för gonorré.

[gonoretest]

Hur gör man ett gonorrétest hemma?

Det är otroligt enkelt att utföra ett test för gonorré, och hela proceduren tar mindre än 15 minuter. Allt du behöver göra är att droppa några droppar buffertlösning A i provröret och sedan lägga till provmaterial. Principerna bakom provtagning är något olika mellan könen, men utöver detta är principerna bakom självtestning för gonorré hos män och kvinnor desamma.

Provtagning för kvinnor som utför ett snabbtest för gonorré:

Det första du gör är att föra in pinnen i slidan där du roterar runt den i ett par sekunder innan du tar ut den, men kom ihåg att vara försiktig så att pinnen inte kommer i kontakt med andra ytor. eftersom kontaminering kan ge felaktiga resultat. Slutligen doppas pinnen i ett provrör med nötköttlösning A, där den rörs om ordentligt i ett par sekunder innan den tas ut och slängs.

Provsamling för män som utför ett gonorrétest:

Pinnen förs in i urinvägsöppningen och roteras väl under några sekunder. Detta är utan tvekan en obehaglig del av testproceduren hos män, men det är viktigt att du använder tillräckligt med kraft under tillräckligt lång tid, eftersom du behöver en viss mängd provmaterial för att testet ska ge ett tillförlitligt resultat. Det sista man gör är att föra in pinnen i provröret med buffertlösning A, där det snurras runt ordentligt i 5 sekunder.

Den sista delen av självtestproceduren för gonorré är densamma för män och kvinnor:

Det sista du gör är att tillsätta ett par droppar buffertlösning B i provröret, stäng sedan locket och skaka behållaren väl i 20 sekunder innan du överför blandningen till testkassetten. Nu är det bara att vänta i ca. 15 minuter på resultatet, vilket kan avläsas genom att titta på linjerna som bildas på testkassetten. Två streck indikerar positivt test och infektion, medan en streck betyder att du inte är smittad.