Syfilis: En allvarlig sjukdom med historiska rötter
Syfilis är en farlig sjukdom som kan leda till allvarliga komplikationer i de sena stadierna av infektionen. Trots detta är den en av de enklaste bakterieinfektionerna att behandla. Historiskt sett fanns det dock ingen effektiv eller botande behandling för syfilis, och läkare har genom åren gjort många försök att kurera sjukdomen med olika medel och kemikalier. Fram till slutet av 1800-talet var det till exempel vanligt att använda kvicksilver som en central del av behandlingen mot syfilis. Tyvärr botade detta inte patienterna, utan ledde istället till många oönskade och allvarliga komplikationer på grund av kvicksilverförgiftning.
Denna form av terapi ersattes så småningom av det arsenikbaserade läkemedlet salversan, vilket också medförde olyckliga och giftiga biverkningar.
Utvecklingen av syfilisbehandling
Behandlingsstrategier baserade på giftiga ämnen fortsatte fram till början av 1900-talet. Läkaren Julius Wagner-Jauregg upptäckte att syfilisspiroketen inte tål temperaturer över 40 grader Celsius. Detta ledde till idén att provocera fram feber hos patienter genom att infektera dem med malaria, en sjukdom som enkelt kunde behandlas med kinin (huvudingrediensen i ”Gin N’ Tonic”) efter att syfilisbakterierna dött. Detta arbete belönades med ett Nobelpris 1927 och var guldstandarden för behandling av syfilis fram till det plötsliga genombrottet med penicillin på 1940-talet.
Hur skräddarsyr man behandling för syfilis?
Numera är Penicillin G förstahandsvalet för all behandling av syfilis. I vissa fall måste detta kompletteras med andra typer av antibiotika, då bakterierna kan ligga latent i vävnader där penicillin inte kan tränga igenom. Behandlingen styrs i första hand av sjukdomsstadiet, men det är också viktigt att individualisera behandlingen om patienten är gravid, HIV-smittad, allergisk mot penicillin, eller har andra allvarliga syfilissymptom.
Läkaren måste noggrant undersöka patienten genom att ta prover på blod och ryggmärgsvätska för att analysera sammansättningen av olika antikroppar mot syfilis och uppskatta sjukdomsstadiet samt om bakterierna har spridit sig till centrala nervsystemet. Baserat på denna information kan läkaren välja den mest lämpliga behandlingen för patienten.
Olika strategier för behandling av syfilis
Behandlingsstrategin med Penicillin G är vanlig i de tidiga stadierna av syfilissjukdomen. Administreringssättet och behandlingsregimens varaktighet beror på patientens ålder och hälsotillstånd. Här är några vanliga metoder:
- För vuxna patienter ges Penicillin G intramuskulärt som engångsdos.
- För barn är det att föredra att ge läkemedlet intravenöst.
- Om patienten är allergisk mot penicillin kan alternativa antibiotika användas.
I de tidigaste stadierna av sjukdomen behövs oftast bara en engångsdos, medan upprepade doser krävs i senare stadier, ofta med en veckas mellanrum. Vid neurosyfilis kan det vara nödvändigt att välja en annan typ av antibiotika som bättre penetrerar det centrala nervsystemet.
Det är också viktigt att förstå att vissa patienter kan uppleva en feberliknande reaktion inom 24 timmar efter att behandlingen har påbörjats, vilket kan likna en penicillinallergi. Detta beror på att syfilisbakterierna frisätter feberframkallande ämnen när de dödas av antibiotika, en reaktion som kallas Jarisch-Herxheimer-reaktionen.
För mer information om behandling av klamydia och användning av antibiotika, besök Klamydia og behandling med antibiotika.
Vill du veta mer om syfilis och dess komplikationer? Kolla in detaljerad information här. För att förstå syfilisens historiska spridning och dess påverkan på samhället kan du läsa om det här.
