oktober 2016 - Sida 2 av 2

Klamydia och vaccinutveckling

Klamydia är en av de vanligaste sexuellt överförbara sjukdomarna vi har i Norge, med över 20 000 nya diagnostiserade fall varje år, med förmodligen ännu fler odiagnostiserade. Detta kan vara farligt, som en obehandlad infektion med klamydia kan resultera i allvarliga komplikationer som utomkvedshavandeskap, lunginflammation, infertilitet hos kvinnor och i sällsynta fall blindhet, om du skulle ha otur att bli smittad av infektionen i ögat. Även om biverkningarna av en klamydiainfektion kan vara allvarliga, har forskare aldrig lyckats utveckla ett vaccin.

Ett nytt och lovande vaccin mot klamydia kan vara på väg

2015 testades ett lovande vaccin mot klamydia på möss i USA, och enligt en ny studie publicerad i tidskriften Vaccine var vaccinet så effektivt att det kan bana väg för vacciner mot andra, och minst lika allvarliga, sexuellt överförbara sjukdomar, såsom HIV och genital herpes. Vägen dit har dock inte varit lätt, och lades till stor del i skymundan efter ett antal oetiska experiment på friska människor på 60-talet.

[klamydiatest]

Förebyggande åtgärder är fortfarande viktigare än ett vaccin

Utvecklingen av ett vaccin mot klamydia har har pågått i över femtio år utan att forskarna kommit närmare ett fungerande vaccin, och utvecklingen av en förebyggande metod mot spridning av klamydia kan stoppa infektionsfall som ofta inte upptäcks på grund av infektionens symptomfria karaktär. Det är nämligen bara ett litet antal av de smittade som får de klassiska symtomen flytningar, smärta vid urinering och ömma könsorgan. Även om Även om sjukdomen verkar ofarlig för de flesta kan den orsaka allvarliga komplikationer hos gravida kvinnor och reproduktionsproblem som infertilitet om infektionen lämnas obehandlad. De viktigaste förebyggande åtgärderna är fortfarande säker sex och regelbunden ”screening” med klamydiatest. Även om vaccinet troligen är ett antal år bort (forskning tar tid) är det en stor seger i kampen mot sexuellt överförbara sjukdomar.

Hur kan hiv förebyggas?

HIV är en mycket allvarlig sjukdom som antingen överförs genom sexuell kontakt, blodinfektion eller från mor till barn under födseln. Risken att smittas av HIV-viruset är initialt ganska låg i befolkningen i stort, men personer i utsatta riskgrupper måste vidta vissa försiktighetsåtgärder om de vill förhindra smitta.

Förebygga hiv genom samlag

Den vanligaste smittvägen för hiv är genom sexuell kontakt, och det kan ske både genom konventionell vaginalsex, men även genom analsex, där risken för infektion är betydligt större. Man kan därför säga att celibat är det mest effektiva sättet att förhindra sexuell HIV-infektion, men ljudet av detta låter väldigt dåligt för de allra flesta människor. Som tur är behöver du inte helt avstå från sex, eftersom det är nästan lika effektivt att ha samlag med en vanlig partner i ett vanligt förhållande. Om du däremot är en av dem som får frossa vid tanken på ett permanent förhållande, då är det väldigt viktigt att du eller din partner använder kondom varje gång ni har sex. Kondomer eliminerar inte risken för infektion helt, men man kan säga att risken att bli smittad av hiv minskar med 80 procent om man utövar säker sex. Det rekommenderas också att de testar sig regelbundet med ett test för hiv hemma.

Förebyggande av hiv vid blodinfektion

HIV kan överföras från en sjuk person till en frisk person, och detta händer oftast hos injektionsmissbrukare som delar på de nålar som de kommer att använda för att administrera droger intravenöst. Denna riskgrupp uppmuntras att sluta dela sprutor och återanvända sprutor, och istället skaffa nya och sterila nålar från en auktoriserad vårdgivare. Det finns också en risk att bli smittad av HIV genom tatuering och piercing , om förhållandena under vilka detta händer inte är sanitära. Här kan man förhindra spridning av hiv genom att se till att tatuerings- och piercingbutiken använder sterila nålar och ren utrustning, men det finns givetvis ingen offentlig instans som reglerar detta. Rutinerna för hygien är däremot väldigt säkra i Norge, så du uppmanas att inte tatuera dig eller pierca dig i ett land utanför EU.

Överföring av hiv från mor till barn under förlossningen

HIV-infektion är mycket vanligt bland barn i utvecklingsländer, men dessa har inte fått sjukdomen genom injektionsmissbruk eller osäkert sex. De, å andra sidan, smittades av sin hiv-smittade mamma under födseln, eller genom amning där viruset överfördes från bröstmjölken. HIV överförs inte från mamman till fostret under graviditeten och därmed är det möjligt att vidta åtgärder för att minska risken för infektion under och efter födseln i största möjliga utsträckning. Detta kan göras genom att man påbörjar en aggressiv behandling av hiv med antivirala medel före och efter födseln, samtidigt som man ger barnet näring i form av bröstmjölksersättning snarare än amning.

Testning och diagnostik av HIV

HIV är en mycket allvarlig sjukdom där immunförsvaret gradvis försvagas med tiden, så att den smittade blir sårbar för sjukdomar som annars inte är farliga för friska människor. Det är mycket viktigt att infektion upptäcks i tid så att allvarliga komplikationer av avancerad hiv kan förebyggas , men för många orsakar en infektion med viruset inga som helst symtom. Det är därför viktigt att du gör ett test om du ägnar dig åt riskfyllda aktiviteter i en grupp där hiv förekommer ofta, eller om du misstänker att du kan ha blivit smittad.

Antikroppar utgör grunden för all HIV-diagnostik

Kroppen kommer att bilda antikroppar mot alla mikroorganismer som har potential att orsaka sjukdom, även om smittämnet vanligtvis är relativt ofarligt. Dessa molekyler ligger till grund för diagnostik och testning av många infektionssjukdomar, och de kommer att kunna upptäckas i blodet 3 – 4 veckor efter att man har smittats med hiv. Ett positivt resultat kommer i detta sammanhang att innebära påvisbara mängder HIV-antikropp i blodet, och därmed vara ett uttryck för infektion, medan ett negativt resultat blir goda nyheter för testpersonen. Det tar dock lite tid innan nivåerna av antikroppar i blodet är tillräckligt höga för att de ska kunna upptäckas med 100 procents säkerhet och man riskerar ett så kallat ”falskt negativt testresultat” om man testar sig för tidigt. En viktig regel att komma ihåg är att testerna, oavsett om de görs på sjukhus eller läkarmottagning, kommer att vara 80 procent korrekta efter tre veckor och 100 procent korrekta efter tre månader. Perioden mellan infektionstillfället och tills det har gått tre månader kallas ”fönstret”, och under denna period riskerar du alltid ett falskt negativt resultat . Det är också under denna period man smittar, så att skadepotentialen samhällsmässigt är störst under denna tid. Under denna tid måste du testa dig själv regelbundet med ett snabbtest för hiv, samt öva säker sex med kondom.

Hur utförs ett HIV-test?

Tillvägagångssätten bakom ett hiv-test beror på om du tar provet hemma eller på sjukhuset, men det börjar i princip alltid med testpersonens blod. Detta kan tas med ett blodprov från armen (sjukhuset), eller genom ett litet stick i fingret som vid ett HIV-test. På sjukhuset kommer provmaterialet att skickas till laboratoriet för vidare analys i form av ELISA och Western Blot. ELISA fungerar genom att upptäcka antikroppar mot hiv i blodet, på samma sätt som ett snabbtest för hiv, men skillnaden är att det kan säga något om hur aggressiv infektionen är. Western-Blot upptäcker proteiner och strukturella komponenter mot hiv i blodet, men det är dyrare och tar längre tid att utföra, så det passar inte för vanliga människor som vill testa sig regelbundet. Istället lämpar det sig ganska bra för spädbarn som föds till mödrar med hiv, eftersom nyfödda får sin mammas antikroppar från bröstmjölk genom amning. Det betyder att spädbarn till mödrar med hiv alltid kommer att få ett positivt resultat på ett hiv-test om man gör ett snabbtest eller ELISA, men Westernblotten, som upptäcker virusproteiner, kommer däremot att vara mycket väl lämpad för detta ändamål. .

Vanliga komplikationer av HIV och AIDS

HIV är ett virus som angriper de vita blodkropparna, så att immunförsvaret gradvis försvagas med tiden. Detta gör den smittade personen sårbar för opportunistiska sjukdomar, som är infektioner och tillstånd som normalt sett är ofarliga för personer med normalt immunförsvar. Dessa sjukdomar ökar i förekomst och svårighetsgrad när antalet vita blodkroppar minskar, och när nivån blir tillräckligt låg kommer komplikationer som är så unika för AIDS att ses att de kallas för AIDS-definierande sjukdomar.

Opportunistiska sjukdomar i HIV och AIDS

Vanliga infektioner med HIV

Tuberkulos är en av de vanligaste opportunistiska infektionerna i fattiga länder och anses vara den vanligaste dödsorsaken hos personer med aids i slutstadiet över hela världen.
Cytomegalovirus är en undergrupp av herpesvirusfamiljen och infekterar genom kroppsvätskor som saliv, blod, urin. sperma och bröstmjölk. En betydande del av samhället är infekterad av detta virus, men hos de flesta förblir viruset i en inaktiv fas där det inte utgör något hot. När immunförsvaret är försvagat, som vid AIDS, kan viruset återaktiveras. Viruset kan då angripa ögonen, matsmältningssystemet, lungorna och andra organ och därifrån orsaka allvarliga komplikationer som blindhet och lunginflammation.
Candidiasis är en svampinfektion som orsakas av svampen Candida albicans, som lever i kontrollerat antal runt om i kroppen. Denna mikrob är vanligtvis ofarlig, men den kan bli aggressiv vid avancerad HIV-sjukdom. Det kommer då att orsaka inflammation i slemhinnorna i munnen, tungan, matstrupen och slidan, som kännetecknas av en tjock och vit beläggning.
Kryptokockmeningit är en form av hjärnhinneinflammation som orsakas av svampen cryptococcus neoformans, och detta är också en relativt ofarlig mikrob som vanligtvis finns i jorden. Detta tillstånd uppstår när svampen angriper membranen och vätskorna som omger hjärnan hos en person med nedsatt immunförsvar.
Toxoplasmos är en potentiellt dödlig infektion orsakad av parasiten Toxopasma gondi , som vanligtvis infekterar människor genom avföring från utekatter. Denna infektion kan orsaka allvarliga komplikationer som blindhet och hjärninflammation, om den infekterar en person med HIC eller AIDS.
Kryptosporidios orsakas av en parasit som angriper immunförsvaret, och den överförs vanligtvis till en sårbar person genom förorenat dricksvatten. Dessa parasiter växer inuti tarmarna och gallgångarna hos infekterade människor, där de kommer att orsaka svår kronisk diarré.

Vanliga cancerformer hos personer med hiv och aids

Kaposis sarkom är en typ av cancer som börjar från cellväggen i blodkärlen, och den orsakas av HHV-8 ( humant herpesvirus typ 8). Detta virus är vanligtvis i en inaktiv fas hos friska personer, eftersom det hålls i schack av immunsystemet, men hos hiv-smittade är sjukdomen mycket vanlig. Denna form av cancer ses vanligtvis som en rosa, röd eller lila lesion på huden eller slemhinnan i munnen, men hos mörkhyade personer kommer märkena att vara bruna eller svarta. Kaposis sarkom kan också orsaka komplikationer i organ, såsom tarmar och lungor.
Lymfom är en cancerform som uppstår i lymfsystemets vita blodkroppar, och den debuterar som en smärtfri, elastisk, gummiliknande knöl i lymfkörtlarna runt halsen, armhålorna eller ljumsken.

Andra komplikationer vanliga med HIV

”Wasting syndrome” betecknar ett tillstånd med en förlust på minst 10 procent av kroppsvikten inom kort tid, och åtföljs ofta av diarré, kronisk trötthet och feber. Idag är denna komplikation lyckligtvis mycket sällsynt, och detta kan med största sannolikhet tillskrivas dagens effektiva behandlingsalternativ.
Neurologiska komplikationer ses ofta i form av förvirring, minnesförlust, depression, ångest och gångsvårigheter trots att hiv-viruset inte angriper nervcellerna direkt. En av de vanligaste neurologiska följdsjukdomarna som ses som en avancerad sjukdom är AIDS-demenskomplexet, som orsakar beteendeförändringar och nedsatt kognitiv funktion.

Hur förebygger man komplikationer från hiv och aids?

En patient som är smittad med hiv har mycket dålig prognos, minskad livslängd och dålig livskvalitet, men med effektiv behandling mot hiv kan denna patientgrupp leva ett liv som är ungefär detsamma som personer utan hiv-smitta. Det är också viktigt att de smittade vidtar försiktighetsåtgärder om de arbetar i områden med hög exponering för sjukdomsframkallande mikrober, såsom skolor eller dagis. Det kan de göra genom att öva på goda tvättrutiner, eller genom att använda mask vid ett sjukdomsutbrott. Det är också en fördel om patienten deltar i sjukdomsförebyggande arbete, till exempel genom att uppmuntra personer i riskgrupper att testa sig regelbundet med ett hiv-snabbtest.