HIV: En allvarlig sjukdom och vikten av tidig diagnos

HIV är en allvarlig sjukdom som gradvis försvagar immunförsvaret, vilket gör att den drabbade blir mer sårbar för sjukdomar som vanligtvis inte utgör ett hot för friska individer. Det är avgörande att infektionen upptäcks i tid för att förebygga allvarliga komplikationer av avancerad hiv. Tyvärr visar många som är smittade med viruset inga symptom, vilket gör det extra viktigt att genomgå ett test, särskilt om du deltar i riskfyllda aktiviteter i grupper där hiv är vanligt förekommande eller om du misstänker att du kan ha blivit smittad.

Antikroppar: Grunden för HIV-diagnostik

Kroppen bildar antikroppar mot mikroorganismer som kan orsaka sjukdom, även om vissa av dem är relativt ofarliga. Dessa antikroppar är avgörande för diagnostik och testning av många infektionssjukdomar, inklusive hiv. Vanligtvis kan antikroppar mot hiv detekteras i blodet 3 till 4 veckor efter smittotillfället. Ett positivt testresultat indikerar påvisbara mängder HIV-antikroppar i blodet, vilket bekräftar infektion, medan ett negativt resultat är goda nyheter för testpersonen.

Det är dock viktigt att förstå att det kan ta tid innan antikroppsnivåerna är tillräckligt höga för att upptäckas med fullständig säkerhet. Om du testar dig för tidigt kan du få ett så kallat ”falskt negativt testresultat”. Tester, oavsett om de utförs på sjukhus eller läkarmottagningar, är 80 procent korrekta efter tre veckor och 100 procent korrekta efter tre månader. Perioden mellan smittotillfället och tre månader kallas ”fönstret”, och under denna tid löper du risk för ett falskt negativt resultat. Det är också under denna period som du har störst möjlighet att smitta andra, vilket gör att samhällsriskerna är som högst.

Under denna tid är det viktigt att du regelbundet testar dig med ett snabbtest för hiv och praktiserar säker sex med kondom. För mer information om test och diagnostik av HIV, besök vår sida.

Hur utförs ett HIV-test?

Metoden för att utföra ett hiv-test kan variera beroende på om du gör testet hemma eller på sjukhus, men det börjar nästan alltid med ett blodprov. Blodet kan tas från armen (sjukhus) eller genom ett litet stick i fingret (snabbtest). På sjukhuset skickas provet till laboratoriet för analys med hjälp av ELISA och Western Blot.

• ELISA: Denna metod upptäcker antikroppar mot hiv i blodet och kan även ge information om infektionens aggressivitet.
• Western Blot: Denna teknik upptäcker proteiner och strukturella komponenter av hiv, men den är dyrare och tar längre tid, vilket gör den mindre lämplig för allmänheten som vill testa sig regelbundet.

Western Blot är dock mycket användbart för spädbarn födda till mödrar med hiv, eftersom de får mammans antikroppar genom amning. Det innebär att nyfödda alltid kommer att få ett positivt resultat på ett hiv-test om man använder snabbtest eller ELISA, men Western Blot är lämplig för att bekräfta diagnosen.