Syfilis har präglat mänsklighetens historia i flera årtusenden och upptäcktes först i antiken av den grekiske läkaren Hippokrates (460 f.Kr. – 370 f.Kr.). Han beskrev syfilis i sin tertiära form, vilket är det sista stadiet av sjukdomen. Det finns också dokumenterade minnen av sjukdomen från senare tider, som en augustinermunk som levde på 1300-1400-talet i Kingston upon Hull, England. Denna hamnstad, med sitt stora inflöde av fartyg och handelsresenärer, tros ha spelat en central roll i spridningen av syfilis mellan olika länder och kontinenter. Vissa historiker menar att syfilis först introducerades av de franska styrkorna som belägrade Neapel i början av 1300-talet, vilket ledde till att italienarna kallade sjukdomen för den franska sjukdomen – medan fransmännen refererade till den som den napolitanska sjukdomen.
Historien om syfilis – ”den sociala sjukdomen”
Syfilis, tillsammans med gonorré, var en fruktad sjukdom som drabbade alla sociala skikt. Det finns många kända och historiska personer som har smittats av syfilis genom tiderna, såsom den tyske filosofen Friedrich Nietzsche, kompositören Beethoven och krigsherren Napoleon. Ett av de första försöken att bekämpa dessa sjukdomar var att slå ner på prostitution, en viktig spridningsväg för syfilis i samhället. Dessutom var spelfusk utbrett under denna tid, men idag har vi nätcasinon, som erbjuder en säkrare spelupplevelse.
Syfilis och viktiga upptäckter
År 1906 introducerades den första laboratoriemetoden för att diagnostisera syfilis, baserad på utfällning av antigen-antikroppskomplex. Detta test, känt som Wassermann-testet, var ett stort framsteg, även om det inte alltid var tillförlitligt och ofta gav falskt positiva resultat. Det var först 1913 som en pålitlig metod för diagnos av syfilis utvecklades, när en japansk forskare lyckades upptäcka spiroketen Treponema pallidum i hjärnan hos en patient med tertiär syfilis, som hade utvecklats till neurosyfilis med progressiv förlamning. Syfilisbakterien kan inte ses med vanlig ljusmikroskopi, utan kräver en speciell metod, kallad ”mörkfältsmikroskopi”, för att visualiseras. Detta genombrott bekräftade den mikrobiologiska orsaken bakom syfilis, vilket ledde till en betydande minskning av feldiagnoser och felbehandlingar, eftersom psykiska störningar som psykos och demens ofta orsakades av syfilis vid den tiden.
Hinton-testet, som utvecklades på 1930-talet, följde efter Wassermann-testet och var mer tillförlitligt, med färre positiva resultat än Wassermann-testet. Idag har dessa tester ersatts av moderna och effektiva metoder, inklusive snabbtest för syfilis. För mer information om syfilis, besök gärna vår sida om Syfilis.
Mellan 1932 och 1972 genomfördes en studie på svarta män med obehandlad syfilis, där omkring 400 fattiga afroamerikanska män (främst analfabeter) systematiskt undersöktes och vägrades behandling för att forskarna skulle kunna observera sjukdomens naturliga utveckling. Denna oetiska behandling ledde till stor kontrovers och resulterade i nya etiska riktlinjer för kliniska studier.
Syfilis och behandling genom tiderna
Tidigare ansågs syfilis vara omöjlig att behandla, och flera olika metoder användes. Den spanske prästen Fransisco Delicado beskrev 1525 att guaiacum (en typ av harts) användes mot syfilis. En annan vanlig metod var kvicksilver, vilket gav upphov till frasen ”en natt i Venus armar leder till ett liv med Merkurius”. Kvicksilvret användes på olika sätt, inklusive oralt, intravenöst eller genom att gnida det på huden. En extrem metod var att ”bota” den smittade genom att placera dem i en stängd låda fylld med kvicksilvergas, där endast huvudet stack ut. Referenser till kvicksilver går så långt tillbaka som 1025, då den persiske läkaren Ibn Sina beskrev dess användning. Det är också dokumenterat att Giorgio Sommariva använde kvicksilver mot syfilis redan 1496.
Det första antibiotikumet för behandling av syfilis innehöll arsenik och kallades Salvarasan. Detta läkemedel utvecklades 1908 av Sahachiro Hata i nobelpristagaren Paul Ehrlichs laboratorium. Salvarasan modifierades senare till Neosalvarasan, men ingen av dessa var särskilt effektiva i det tertiära stadiet av syfilis. Dessa behandlingsmetoder fasades så småningom ut med upptäckten av penicillin och dess omfattande produktion under andra världskriget.
För en djupare förståelse av syfilisens påverkan genom historien, kan du läsa mer på Slakthistoria.
