Gonorré är en av flera könssjukdomar som kan spridas genom oskyddat sex med nya sexpartners. Denna infektion går ofta obemärkt förbi för den smittade personen, vilket är oroande eftersom det finns en risk att sjukdomen kan spridas till andra delar av kroppen. Gonorré kan orsaka allvarliga komplikationer som bäckeninflammation, epididymit, infektiös artrit och infertilitet. Lyckligtvis kan dessa komplikationer undvikas genom tidig upptäckte och behandling av sjukdomen. Om du har en misstanke om gonorré, är det viktigt att du testar dig själv med ett gonorrétest eller om du tillhör en riskgrupp med hög förekomst av gonorré.

Behandling av Gonorré

Vad är den vanliga behandlingen för gonorré?

Den standardbehandling som används idag för gonorré är en engångsdos av antibiotika, vilken rekommenderas för följande grupper:

• Människor som testar positivt på ett gonorrétest.
• Alla som har haft sexuell kontakt med en gonorrésmittad person inom de senaste 60 dagarna, även om de inte har några symtom eller har använt kondom.
• Nyfödda, där modern har haft gonorré vid födseln.

Det är viktigt att du fullföljer hela antibiotikakuren, oavsett om du ordineras mer än en dos.

Vad gör du om behandlingen mot gonorré inte fungerar?

Om symtomen kvarstår kan det bero på att du har blivit smittad igen, eller att det har inträffat ett fel i behandlingen. Det är också möjligt att du har blivit smittad av en resistent gonokocker. Gonorré kan utveckla resistens mot antibiotika, såsom kinoloner (syntetiska antimikrobiella läkemedel), penicillin och tetracykliner. När en bakterie utvecklar resistens mot antibiotika kan dessa inte längre användas effektivt för att bekämpa sjukdomen, och läkaren måste utföra ett nytt test för att identifiera vilken typ av antibiotika som är mest effektiv.

Gonorré och antibiotikaresistens

Gonokocken har utvecklat resistens mot de traditionella antibiotika under flera decennier. Penicillin har inte använts vid behandling av gonorré sedan mitten av 80-talet, då de första resistenta utbrotten inträffade. Det har blivit allt svårare att behandla sjukdomen, där även bredspektrumantibiotika har förlorat sin effekt. Idag används cefalosporiner (ett antibiotikum baserat på en typ av svamp), men resistens mot denna behandling har observerats i vissa länder. Om resistensutvecklingen fortsätter riskerar vi att förlora kampen mot gonorré, eftersom det kan leda till att det inte längre finns någon effektiv behandling.

Hur förhindrar vi utvecklingen av resistens?

Det pågår försök med vacciner och nya antibiotika som visar positiva resultat. Specifika cefalosporiner, som Cefixime ®, har visat sig vara mycket effektiva om de doseras korrekt. Den bästa metoden för att begränsa spridningen av gonorré är dock alltid att upptäcka infektion tidigt. Genom att testa sig regelbundet kan man aktivt bidra till att förhindra spridning av denna folksjukdom, som liknar klamydia i antalet nya infektioner per år i Norge och världen över.

Många är inte medvetna om att det ofödda barnet också löper stor risk att drabbas av en sexuellt överförbar infektion om mamman är smittad. Gonokocken kan ofta sprida sig till nyföddas ögon under förlossningen, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Gonorré i ögat kan leda till blindhet, och det finns även risk för att infektionen sprids till andra delar av kroppen, även om detta är mindre troligt.

[gonoretest]

Gonorré i ögat hos nyfödda barn

Konjunktivit hos nyfödda (ophtalmia neonatorum) avser alla typer av ögoninflammation som uppstår hos barnet inom de första 28 dagarna av livet. Orsaken kan variera, men oftast rör det sig om en bakteriell infektion, inklusive mikrober som Neisseria gonorrhoeae (gonorré), Chlamydia trachomatis (klamydia), stafylokocker eller streptokocker. I vissa fall kan även virus som Herpes simplex typ 1 eller 2 vara inblandade. De flesta fall av konjunktivit hos nyfödda är inte allvarliga, men undantaget är gonorré och klamydia på ögat, vilket kan leda till snabba och allvarliga komplikationer som blindhet. Även om det är sällsynt i västvärlden, är vi väl rustade om det skulle inträffa.

Hur överförs gonorré från mor till barn under födseln?

Om en gravid kvinna är smittad med gonokocker är det nästan säkert att infektionen överförs till barnet. Detta sker när barnet passerar genom födelsekanalen och utsätts för bakterierna. Infektionen kan även uppstå om bakterierna spridit sig till mammans blodomlopp. De första symtomen på gonorré i ögat hos den nyfödda visar sig oftast några dagar efter födseln, med röda ögon, svullna ögonlock och pusliknande flytningar från ett eller båda ögonen. Ögoninfektionen kan snabbt utvecklas och leda till hornhinneperforering om barnet inte får behandling i tid.

Vad är behandlingen för gonorré hos nyfödda barn?

Om gonorré upptäcks hos mamman före, under eller efter förlossningen, blir sjukhusvistelse nödvändig för barnet. Behandlingen inkluderar:

• Regelbunden tvätt av barnet.
• Ögondroppar för att ta bort pus.
• Intravenös antibiotikabehandling.

Gonorré och eventuella komplikationer hos nyfödda

• Keratit (inflammation i hornhinnan).
• Ärrbildningar på hornhinnan.
• Permanent synminskning.
• Permanent blindhet.

Prognosen för gonorré i ögat hos nyfödda är god, förutsatt att antibiotikabehandlingen påbörjas tidigt. Risken för allvarliga komplikationer minskar avsevärt, särskilt om mamman är infektionfri under graviditeten. Det är avgörande för att skydda barnet mot gonorrébakterien. För att vara på den säkra sidan rekommenderas det att genomgå ett gonorrétest samt tester för andra sexuellt överförbara sjukdomar innan graviditet, för att undvika komplikationer. Tidig upptäckte av könssjukdomar minskar risken för allvarliga problem.

För mer information om gonorré och dess behandling, besök 1177 Vårdguiden eller Internetmedicin. Du kan också läsa mer om klamydia och dess risker.

Gonorré är en sexuellt överförbar sjukdom som främst överförs genom sexuell kontakt. Det är viktigt att vara medveten om att sjukdomen även kan överföras från en smittad mamma till sitt barn under födseln. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser, inklusive infektioner i ögonen hos barnet, vilket kan resultera i blindhet eller betydande synnedsättning. Kvinnor med aktiv gonorréinfektion under graviditeten har dessutom en ökad risk för komplikationer som för tidig födsel, dödfödsel, utomkvedshavandeskap, infektion i fostersäcken och livmoderskador. Lyckligtvis kan dessa risker minimeras genom tidig behandling av gonorré, vilket kräver att infektionen upptäcks i tid.

[gonoretest]

Vilka symtom orsakar gonorré under graviditeten?

Många kvinnor med gonorré upplever inga tecken eller symtom, vilket gör att infektionen kan vara särskilt farlig. Eftersom det ofta saknas uppenbara indikationer på att testa sig för gonorré, rekommenderas det att alla i riskgrupp genomgår tester. Om symtom utvecklas, beror dessa på var infektionen sitter. Vanliga symtom vid infektion i livmoderhalsen, slidan eller urinröret inkluderar:

• Onormala flytningar, ofta grågula
• Sveda eller smärta vid urinering
• Smärta vid samlag

Det kan även förekomma analinfektioner med symtom som flytningar eller klåda i ändtarmen. Om du haft oralsex med en infekterad partner kan du riskera att få gonorré i halsen eller munnen.

Gonorré och möjliga komplikationer under graviditeten

Om infektionen inte upptäckts och behandlats innan och under graviditeten, finns risken att gonokocker sprids till livmodern och äggledarna, vilket kan orsaka bäckeninflammation. En bäckeninfektion med gonorré kan ge symtom som smärta i nedre delen av magen, smärta vid sex, vaginal blödning, feber och yrsel. Det är också möjligt att få en bäckeninfektion under graviditeten, även om det är sällsynt. En obehandlad infektion kan leda till bestående skador på äggledarna, kronisk bäckensmärta, infertilitet och ökad risk för utomkvedshavandeskap (när fostret fäster sig utanför livmodern).

I mer sällsynta fall kan gonokocker sprida sig via blodomloppet och orsaka en allvarlig form av infektion som kallas spridd gonokockinfektion. Detta tillstånd kan leda till feber, frossa, hudsår, ledsmärta, hepatit, hjärnhinneinflammation och myokardit.

Hur förhindrar du gonokockinfektion under graviditeten?

Män, till skillnad från kvinnor, upplever oftast symtom vid gonorréinfektion, inklusive:

• Sveda eller smärta vid urinering
• Flytningar från penis
• Ömhet eller svullnad i testiklarna

Om din partner uppvisar något av dessa symtom är det avgörande att testa sig för gonorré. Ett självtest för gonorré kan vara ett alternativ för dem utan symtom som vill undersöka sin status. Om någon av er testar positivt, är det viktigt att avstå från sex tills behandling är avslutad. För mer information, besök 1177 Vårdguiden.

Förstå HIV och AIDS: Risker och komplikationer

HIV är ett virus som angriper de vita blodkropparna och leder till en gradvis nedbrytning av immunförsvaret. Detta gör den smittade personen sårbar för opportunistiska sjukdomar, som är infektioner och tillstånd som normalt är ofarliga för dem med ett friskt immunförsvar. När antalet vita blodkroppar sjunker ökar både förekomsten och svårighetsgraden av dessa sjukdomar. Vid tillräckligt låga nivåer av vita blodkroppar kan komplikationer uppstå, så kallade AIDS-definierande sjukdomar, som är specifika för AIDS.

Opportunistiska sjukdomar vid HIV och AIDS

Vanliga infektioner kopplade till HIV

• Tuberkulos: En av de vanligaste opportunistiska infektionerna, särskilt i låginkomstländer, och en ledande dödsorsak bland personer med AIDS i slutstadiet.
• Cytomegalovirus: En del av herpesvirusfamiljen, kan infektera genom kroppsvätskor som saliv, blod och bröstmjölk. Hos de flesta är viruset inaktivt, men vid ett försvagat immunförsvar kan det orsaka allvarliga komplikationer som blindhet och lunginflammation.
• Candidiasis: En svampinfektion orsakad av Candida albicans, som lever normalt i kroppen men kan bli aggressiv vid avancerad HIV. Det leder ofta till inflammation i slemhinnorna.
• Kryptokockmeningit: En form av hjärnhinneinflammation orsakad av cryptococcus neoformans, som är en ofarlig mikrob i jorden, men som kan orsaka allvarliga problem hos immunförsvagade individer.
• Toxoplasmos: En potentiellt dödlig infektion orsakad av parasiten Toxoplasma gondii, som ofta överförs via kattavföring och kan leda till allvarliga komplikationer hos personer med HIV eller AIDS.
• Kryptosporidios: Orsakas av en parasit som angriper immunförsvaret, ofta via förorenat dricksvatten, vilket leder till svår diarré.

Vanliga cancerformer hos personer med HIV och AIDS

• Kaposis sarkom: En typ av cancer som uppstår i blodkärlens cellväggar och orsakas av HHV-8 (humant herpesvirus typ 8). Sjukdomen är vanligare hos HIV-smittade och visar sig ofta som hudlesioner.
• Lymfom: En cancerform som påverkar lymfsystemets vita blodkroppar, och debuterar ofta som smärtfritt knöl i lymfkörtlarna.

Övriga komplikationer kopplade till HIV

• ”Wasting syndrome”: Ett tillstånd med en signifikant viktminskning, ofta kopplat till diarré och kronisk trötthet. Tack och lov är detta tillstånd idag mycket sällsynt tack vare moderna behandlingsmetoder.
• Neurologiska komplikationer: Dessa kan inkludera förvirring, minnesförlust och andra symptom, trots att viruset inte direkt angriper nervceller. En av de vanligaste komplikationerna är AIDS-demenskomplexet, vilket kan påverka kognitiv funktion.

Hur förebygger man komplikationer från HIV och AIDS?

En person som är smittad med HIV har ofta en dålig prognos, med minskad livslängd och livskvalitet. Med effektiv behandling mot HIV kan de dock leva ett liv som liknar det hos dem utan smitta. Det är också avgörande att personer med HIV vidtar försiktighetsåtgärder, särskilt i miljöer med hög risk för infektioner, som skolor och dagis. Detta kan inkludera goda hygienrutiner och användning av mask vid sjukdomsutbrott. Dessutom är det viktigt att uppmuntra personer i riskgrupper att testa sig regelbundet, vilket kan göras genom ett HIV-snabbtest.

För mer information om opportunistiska infektioner vid AIDS, kan du även besöka Internetmedicin.

HIV: En allvarlig sjukdom och vikten av tidig diagnos

HIV är en allvarlig sjukdom som gradvis försvagar immunförsvaret, vilket gör att den drabbade blir mer sårbar för sjukdomar som vanligtvis inte utgör ett hot för friska individer. Det är avgörande att infektionen upptäcks i tid för att förebygga allvarliga komplikationer av avancerad hiv. Tyvärr visar många som är smittade med viruset inga symptom, vilket gör det extra viktigt att genomgå ett test, särskilt om du deltar i riskfyllda aktiviteter i grupper där hiv är vanligt förekommande eller om du misstänker att du kan ha blivit smittad.

Antikroppar: Grunden för HIV-diagnostik

Kroppen bildar antikroppar mot mikroorganismer som kan orsaka sjukdom, även om vissa av dem är relativt ofarliga. Dessa antikroppar är avgörande för diagnostik och testning av många infektionssjukdomar, inklusive hiv. Vanligtvis kan antikroppar mot hiv detekteras i blodet 3 till 4 veckor efter smittotillfället. Ett positivt testresultat indikerar påvisbara mängder HIV-antikroppar i blodet, vilket bekräftar infektion, medan ett negativt resultat är goda nyheter för testpersonen.

Det är dock viktigt att förstå att det kan ta tid innan antikroppsnivåerna är tillräckligt höga för att upptäckas med fullständig säkerhet. Om du testar dig för tidigt kan du få ett så kallat ”falskt negativt testresultat”. Tester, oavsett om de utförs på sjukhus eller läkarmottagningar, är 80 procent korrekta efter tre veckor och 100 procent korrekta efter tre månader. Perioden mellan smittotillfället och tre månader kallas ”fönstret”, och under denna tid löper du risk för ett falskt negativt resultat. Det är också under denna period som du har störst möjlighet att smitta andra, vilket gör att samhällsriskerna är som högst.

Under denna tid är det viktigt att du regelbundet testar dig med ett snabbtest för hiv och praktiserar säker sex med kondom. För mer information om test och diagnostik av HIV, besök vår sida.

Hur utförs ett HIV-test?

Metoden för att utföra ett hiv-test kan variera beroende på om du gör testet hemma eller på sjukhus, men det börjar nästan alltid med ett blodprov. Blodet kan tas från armen (sjukhus) eller genom ett litet stick i fingret (snabbtest). På sjukhuset skickas provet till laboratoriet för analys med hjälp av ELISA och Western Blot.

• ELISA: Denna metod upptäcker antikroppar mot hiv i blodet och kan även ge information om infektionens aggressivitet.
• Western Blot: Denna teknik upptäcker proteiner och strukturella komponenter av hiv, men den är dyrare och tar längre tid, vilket gör den mindre lämplig för allmänheten som vill testa sig regelbundet.

Western Blot är dock mycket användbart för spädbarn födda till mödrar med hiv, eftersom de får mammans antikroppar genom amning. Det innebär att nyfödda alltid kommer att få ett positivt resultat på ett hiv-test om man använder snabbtest eller ELISA, men Western Blot är lämplig för att bekräfta diagnosen.

Förståelse och Förebyggande av HIV

HIV är en allvarlig sjukdom som kan överföras på flera sätt, inklusive genom sexuell kontakt, blodinfektion eller från mor till barn under födseln. Även om risken att smittas av HIV-viruset är relativt låg i befolkningen i stort, är det avgörande för personer i utsatta riskgrupper att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga smitta.

Förebygga HIV genom sexuell kontakt

Den vanligaste smittvägen för HIV är genom sexuell kontakt, vilket kan ske både genom vaginalsex och analsex, där risken för infektion är avsevärt högre. Det mest effektiva sättet att förhindra en sexuell HIV-infektion är i princip celibat, men för de flesta är detta en orealistisk lösning.

Som alternativ kan ett monogamt förhållande med en testad och HIV-negativ partner minska risken. Om du inte är bekväm med ett permanent förhållande är det ytterst viktigt att alltid använda kondom under sex. Även om kondomer inte eliminerar risken för infektion helt, minskar de risken för att bli smittad med upp till 80% om man praktiserar säker sex. Regelbundna tester är också en rekommenderad åtgärd, och du kan enkelt göra ett hiv-test hemma.

Förebyggande av HIV vid blodinfektion

HIV kan överföras från en smittad person till en frisk person, särskilt bland injektionsmissbrukare som delar nålar. Det är avgörande att denna riskgrupp slutar dela sprutor och istället använder nya och sterila nålar från auktoriserade vårdgivare. Det finns även en risk att bli smittad av HIV genom tatuering och piercing om dessa utförs under osäkra förhållanden. För att förhindra spridning av HIV bör man alltid säkerställa att tatuerings- och piercingbutiker använder ren och steril utrustning. I Norge är rutinerna för hygien strikta, men det rekommenderas att vara försiktig om du överväger att tatuera dig eller pierca dig i länder utanför EU.

Överföring av HIV från mor till barn

HIV-infektion är särskilt vanlig bland barn i utvecklingsländer, där dessa barn ofta smittas av sina mödrar under födseln eller genom amning. Det är viktigt att notera att HIV inte överförs från mamman till fostret under graviditeten, vilket innebär att det finns möjligheter att minska risken för infektion under och efter födseln. Effektiv behandling av HIV med antivirala medel kan påbörjas före och efter födseln, och amning bör undvikas till förmån för bröstmjölksersättning för att skydda barnet.

Ytterligare resurser

För mer information om HIV och dess förebyggande åtgärder, besök Folkhälsomyndighetens hemsida.

Klamydia: En vanlig sexuell infektion

Klamydia är den vanligaste sexuellt överförbara sjukdomen i Norge. Det uppskattas att cirka 15 procent av alla unga mellan 15 och 25 år blir smittade. Denna infektion överförs nästan alltid genom sexuell kontakt, vilket inkluderar alla former av samlag – vaginalt, oralt och analt. Speciellt anal klamydia kan orsaka obehagliga symptom om den inte upptäckts i tid.

Vem får anal klamydia?

I princip kan vem som helst få klamydia i anus, så länge de är den mottagande parten vid analsex. Denna typ av infektion förekommer oftast i miljöer där män har sex med män. Det är också viktigt att notera att heterosexuella kvinnor ibland söker vård för obehag i ändtarmen, vilket inte nödvändigtvis innebär att de har blivit smittade genom analsex. Det är möjligt att en genital klamydiainfektion kan sprida sig till anus utan tydlig orsak.

Tecken och symtom vid klamydia i anus

Klamydia i anus kan ge mindre uttalade symtom än en genital infektion, vilket gör den svårare att upptäcka. Vanliga besvär inkluderar:

• Smärta och klåda i anus
• Obehag i ändtarmen (proktit)
• Anala flytningar, ibland med blod

Det är också vanligt att personer med anal klamydia inte upplever några symptom, vilket är oroande eftersom en obehandlad infektion kan sprida sig och leda till allvarliga komplikationer. För mer detaljerad information, se Fakta om klamydia.

Behandling av klamydia i ändtarmen

Behandlingen av klamydia, oavsett om det är i anus, svalg eller könsorgan, är densamma. Det börjar alltid med antibiotika. Vanligtvis rekommenderas tetracykliner under en vecka, och under denna period är det viktigt att avstå från sexuell aktivitet.

Hur förhindrar man rektal klamydia?

Det mest effektiva sättet att förhindra klamydia är att använda kondom varje gång man har samlag. Det är också viktigt att hålla antalet okända sexpartners till ett minimum. Om du är i riskgruppen, se till att testa dig själv regelbundet. Ett klamydiatest kan endast upptäcka infektion i könsorganen, så om du misstänker klamydia i anus bör du besöka din husläkare. Mer information finns på denna länk och här för anala infektioner.

När du ligger under täcket med din partner är det troligtvis inte sexuellt överförbara sjukdomar som är det första du tänker på. Många tror kanske att risken att smittas är liten i en fast relation, men faktum är att risken fortfarande finns. Både män och kvinnor kan drabbas av sexuellt överförbara infektioner, och det är möjligt att du redan har haft en infektion någon gång i livet utan att vara medveten om det.

Det viktigaste för att hålla din sexuella hälsa i gott skick är att ha rätt information. Att kunna känna igen symptomen på sexuellt överförbara sjukdomar är en bra början, men vissa infektioner, som klamydia, gonorré, herpes simplex, HIV och syfilis, visar inte alltid symptom. Därför är det viktigt att testa sig själv för att vara säker, och samma sak gäller för din partner. Lyckligtvis finns det behandlingar för de vanligaste sexuellt överförbara infektionerna, och de flesta av dessa kan botas utan kostnad eftersom de omfattas av HELFO enligt smittskyddslagen. Det finns många olika former av könssjukdomar med varierande svårighetsgrad, men i denna artikel kommer vi att fokusera på de som oftast förekommer i Norge.

• Mycoplasma genitalium
• Ureaplasma ureolyticum
• HPV-virus
• Klamydia
• Gonorré
• Syfilis
• Herpes
• Trichomoniasis
• HIV/AIDS

HPV-virus och dess effekter

I Norge rekommenderas kvinnor mellan 12 och 25 år starkt att vaccinera sig mot HPV-viruset, eftersom detta kan förhindra föregångare till livmoderhalscancer. Det finns över 40 typer av HPV-virus som kan spridas genom sexuell kontakt, men endast några få kan orsaka livmoderhalscancer eller maligna förändringar på penis. De flesta typer av HPV har inga symptom och orsakar ingen skada, och kroppen kan ofta rensa bort viruset på egen hand. Vissa typer kan dock orsaka könsvårtor, medan andra kan infektera mun och svalg eller orsaka cancer i livmodern, penis, mun eller svalg. HPV överförs genom vaginalt, analt eller oralsex, men även via hud-mot-hud-kontakt, och kondomer erbjuder tyvärr inget fullgott skydd.

Typiska tecken och symtom på klamydia

Klamydia är den vanligaste sexuellt överförbara sjukdomen i Norge och orsakas av den intracellulära bakterien chlamydia trachomatis. Den överförs vanligtvis genom vaginalt, analt och oralsex, men kan även överföras från mor till barn under födseln, vilket kan leda till allvarliga ögoninfektioner eller lunginflammation hos barnet. Symtomen inkluderar onormal flytning från penis eller vagina samt sveda eller smärta vid urinering eller under samlag. I de flesta fall är klamydia asymptomatisk, och endast 25 % av kvinnorna och knappt hälften av männen upplever symptom. Därför är det viktigt att personer i riskgrupper testar sig regelbundet med ett klamydiatest.

Gonorré och dess symtom

Gonorré orsakas också av en bakterie och överförs genom sexuell kontakt, ofta tillsammans med klamydia. Detta kan göra att symptomen är svåra att tolka, eftersom sjukdomsbilderna liknar varandra. En viktig tumregel är att anta att alla som är smittade av gonorré också är smittade av klamydia, tills det bevisats motsatsen. Symtomen kan inkludera ovanliga flytningar från penis/vagina eller smärta/bränna vid urinering. De flesta män med gonorré kommer att märka symptom, men mindre än 20 % av kvinnorna får symptom. Detta kan leda till allvarliga komplikationer som bäckeninflammation och artrit om gonorré inte upptäcks och behandlas i tid. Lyckligtvis är gonorré lätt att behandla med antibiotika, men det har tyvärr skett en ökning av resistens de senaste åren.

Syfilis och dess faser

Syfilis är en komplex sjukdom med tre olika stadier, där varje stadium har sina egna symptom. Det första stadiet kännetecknas av ett smärtfritt sår på de yttre könsorganen, vilket försvinner efter några veckor innan det andra stadiet börjar. Många kallar syfilis ”den stora imitatorn” eftersom symptomen kan likna många andra tillstånd. Det andra stadiet omfattar en aktiv och en latent fas, där den aktiva fasen kan innebära klåda och sår samt feber och nedsatt välbefinnande. Dessa symptom försvinner vanligtvis efter några veckor, och sjukdomen går in i en latensfas utan symptom, som kan pågå i flera år. Endast 15 % av dem med obehandlad syfilis utvecklar det slutliga stadiet, som är det mest allvarliga och kan orsaka skador på inre organ och nervsystemet. Behandlingen av syfilis sker vanligtvis med antibiotika.

Herpes och dess utbrott

Båda stammarna av herpesviruset, HSV-1 och HSV-2, kan orsaka genital herpes, men oftast är HSV-2 den ansvariga. Det vanligaste symptomet är smärtsamma blåsor runt penis, slida och anus, och det kan även bildas blåsor inuti slidan eller ändtarmen. Herpes är mycket smittsamt, och det räcker med hud-mot-hud-kontakt för att sprida viruset. Du är mest smittsam när du har blåsor, men det är möjligt att överföra viruset även utan synliga symptom. Tyvärr är herpes en livslång sjukdom som inte kan botas helt, men det finns mediciner som kan hjälpa till att kontrollera utbrotten.

Trichomoniasis och dess behandling

Trichomonas vaginalis är en parasit som kan överföras mellan könen genom sexuell kontakt, men kvinnor drabbas oftare än män. Mindre än en tredjedel av de smittade får symptom, som inkluderar sveda, klåda och ömma könsorgan med tydliga, luktande flytningar. Behandlingen av parasiten sker med metronidazol, ett effektivt antibiotikum mot parasiter, och det är viktigt att göra ett nytt test tre månader efter behandlingen.

HIV och AIDS: Allvarliga komplikationer

HIV orsakas av ett virus som överförs via kroppsvätskor som blod, sperma, vaginalvätskor och bröstmjölk. Du kan få HIV genom oskyddat vaginalt eller analsex med en smittad person, eller genom att dela en spruta. Det är viktigt att veta att HIV inte kan överföras genom saliv eller kyssar. Tidiga symptom på infektionen kan likna influensa, med muskelsmärtor, trötthet, feber och allmänt nedsatt välbefinnande. Det enda säkra sättet att veta om du har HIV är att ta ett HIV-test. HIV kan ta år att förstöra immunförsvaret, och efter en tid förlorar kroppen sin förmåga att bekämpa infektioner. Tyvärr finns det inget botemedel mot HIV och AIDS, men mediciner kan hjälpa de smittade att leva långa och tillfredsställande liv.